Svartsjuka eller bara ren kärlek?
Dom flesta av mina läsare är säkert 16år och över, vad jag tror iallafall. Och när man har levt så länge så har man väl haft något förhållande med någon person, vissa har haft flera förhållande säkert. Jag har haft flera och jag har varit kär nån gång tidigare också, men jag har aldrig varit svartsjuk av någon anledning. Tjejen jag har varit tillsammans med har fått i princip göra vad hon velat göra, okej inte allt men bra mycket utan att jag sagt något, men nu på senare tid har mitt liv fått en total vändning när det gäller just det här. Jag blir sartsjuk för minsta lilla,varför?
Kan det vara för att jag aldrig har varit kär på riktigt och det är så att jag har blivit det nu när jag har träffat Nadja?
Så där riktigt kär att man är rädd att förlora det man älskar så att man gör allt för att hon ska vara kvar? Man är rädd att om hon ser nån annan kille så drar hon till honom för att han är bättre än en själv, eller att hon helt enkelt slutar älska dig för att hon har någon annan på gång?. Eller handlar det kanske om att man bara har dåligt självförtroende så att man tycker att alla andra ser/verkar bättre än en själv på många olika saker, utseende mm. Jag vet inte och jag jag är rädd att min svartsjuka ska göra så att någon blir lidande för det, det finns saker som man måste acceptera som tex, jag kan inte börja käfta så fort någon helt okänd människa bara så lite som kollar på min tjej eller bara skriver något på internet för då får man ju bråka mot hela världen.
Fast vad jag tror att det handlar mycket om är att lita på sin partner, det har nog mycket med det att göra. Jag litar på Nadja det är inte det men det är nog "en bit av kakan" kan man väl uttrycka sig..
Jag har läst att om man blir riktigt svartsjuk så kan det gå över till att bli en sjukdom, men när/var går den gränsen?
Vad tycker ni om svartsjuka egentligen?
Kan man bli av med sånt?..
Bra mannen det är bara ren äkta kärlek :), Lycka till med bruden :D <3
det kallas att du e KÄR :D du vill inte förlora tjejen . haha har hänt samma sak , trodde ja va helt dum i huvet , men det är ba kärleeek
Läser både din och nadjas logg ochja, ni är så fina!
Jag håller verkligen med dig om att man måste lita på sin partner, och ja som "linus" skrev så är det ren äkta kärlek!
Sen var gränsen går exakt är svårt att säga, men jag då tex klarade inte av att vara tillsammans med min kille då jag inte ens fick ha killkompisar, och där gick gränsen för mig. Den hade gått mycket tidigare, emn jag mådde väldigt dåligt under denna tid så det var väl därför jag stod kvar. Men killar/tjejer som kollar upp om fakta stämemr om man säger så, om man tex sagt man jobbade över, men de inte tror det och "måste" kolla upp det...det är att gå överstyr, om man inte har bevis eller en anledning att tro att den inte jobbade över såsom att jobbet då tex kanske ringde och frågade om han/hon var hemma...Men det vikitagaste är nog att lite på varandra, för kan man inte lita på sin partner, då finns det inte äkta kärlek!
Ha det bra!
Det enda som gälle är att du måst lita på Nadja. Jag förstår ditt tankesätt, sitter i samma just nu. Mer eller mindre. Men lita på henne. Och svartsjuka kommer ifrån att man själv är osäker i sig själv. Men tänk efter, hon har stannat hos dig i 7-8 månader och det ser ut att bli väldigt mycket mera. Så varför skulle hon dra nu? Jag läser både din och hennes blogg så. ;) Du är lite smått osäker i dig själv.
Gränsen för svartsjuka är individuell. Och det är du som vet när det går över gränsen. Men just nu så är det bara ren kärlek och ni är fortfarande nykära tydligen ;) Så kämpa vidare så ska du se att det blir bättre :)
Ni är för övrigt söta tillsammans;)
